jennie

Yes mina damer och herrar.
Idag har det nog varit en av de sämre dagarna.

Jag är allmänhet en rätt självsäker person, som till 99% av fallen alltid säger jag precis vad jag tycker.
Jag tycker alltid att man ska lyssna till sitt hjärta och alltid sätta sig först i första rummet, men
inte glömma bort alla människor som bryr sig om en.
Och man gör misstag, så äre och man kommer inte ifrån det.
Man ska leva livet nu och inte imrn.

Tack vare de här.. meningarna, så har jag överlevt många situationer.
Och det är de som har gjort att jag kan ibland känna mig som herren på täppan och må underbart.
Men under några månader nu har jag inte mått speciellt bra.
Eller, jag har inte varit mig själv och stängt inne mig själv, kvävt mina känslor.
Tävlat med mig själv och tryckt ner mig i jorden.
Då kommer det som en atombomb då och då.
Och allt detta pga en ynklig människa. Och varför?
Ärligt talat har jag ingen vettig förklaring. Är det avundsjuka?
Jag skulle inte byta ut mitt liv mot den här personens liv även om jag fick världens förmögenhet.
Är det osäkerhet? Ja, kanske. Men vad är det som gör att jag blir osäker?
Jag känner mig inte obekväm i personens närvaro. Jag skulle lätt kunna gå fram till personen och bara skrika.
Men vad skulle jag skrika?

Vad är det som gör personen så centrerad och varför är jag så besatt av det?

Jaaaha, nu har jag skrivit av mig för idag. Var beredd på mer, jag är inne i en svacka.
Gonatt.